Dom om kontant betalning i Blekinge Tingsrätt

10 minut läsning

Domen nedan återges i milt förenklad form. Den vinner laga kraft först om den inte överklagats före 8 januari 2020.

Uppdatering 2020-03-03: Tingsrätten i Blekinge gjorde rättelse av domen den 3 mars. Denna rättelse får överklagas t o m 24 mars 2020.

1. MYNDIGHETSÖVERGREPP

Jag ifrågasätter Region Blekinges beslut om att utan stöd av lag begränsa min medborgeliga rätt att betala vård med riksbankspengar (statsvalutan). Jämför tidigare lagtolkning på området;

i enlighet med tidigare uttolkning av Högsta förvaltningsdomstolen, HFD mål nr 2793-14; “Det innebär att landstinget inte utan stöd i lag kan inskränka rätten att betala patientavgift med sedlar och mynt utgivna av Riksbanken och är därför en begränsad möjlighet att betala med kontanter. Beslutet får därmed anses strida mot lag och ska därför upphävas.”. “Betalningsmedlen sedlar och mynt har av lagstiftaren getts en särställning.”.
I enlighet med förtydligande av Justitieombudsmannen JO Dnr 4956-2014: ”Informationen till allmänheten om vilka alternativ som finns för att betala patientavgifter ska vara korrekt och tydlig. När landstinget informerar om betalningsalternativen kan därför inte möjligheten att betala med kontanter utelämnas.”.
och utifrån den värdegrund som anges i utredningen Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda, Se särskilt sid 8 om Lagprövningsrätten ”Om domstol respektive ett annat offentligt organ finner att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning, eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, så får föreskriften inte tillämpas enligt 11 kap. 14 § och 12 kap 10 § regeringsformen.”.

Diskriminerande begränsning av tillgången till samhällstjänsten tandvård är helt oacceptabel och i strid med riktlinjerna om vård efter behov (inte efter plånbok), inte minst för utsatta grupper. Dessutom när myndighetsbeslut om så allvarlig begränsning saknar nödvändigt lagstöd.

2. BAKGRUND

Min kontaktyta till Region Blekinge har inte varit god det senaste året, d v s sedan jag i november förra året nödgades att avboka två viktiga åtgärder (inflammationer med åtföljande tandutdragning) på grund av att kassan vägrade ta emot mina kontanter då jag skulle betala mitt tandläkarbesök. Detta ledde till att de beordrade Kronofogden göra utmätning i juli, och som jag (eller rättare min son) lyckades överklaga hos Tingsrätten i absolut sista stund.

Dagarna före jul mötte jag (per telefon) i tvistemål Region Blekinges juridiska ombud, en jurist på inkassobyrån Visma, som fick backa så långt hans mandat räckte, d v s endast på det monetärt ekonomiska området. Jag upprördes över att Regions Blekinges ansvariga med mandat att fatta beslut inte mötte mig i rätten, och att de genom sitt ombud dessutom ljög inför rätten. Han var säkert i god tro, men hela historien framstår för mig som en riggad skenrättegång där såväl jag som Tingsrätten försatts i händerna på Region Blekinges maktfullkomlighet.

Jag skall inte behöva bli straffad då jag på plats och omedelbart, med inte längre fördröjning än promenaden från tandläkarstolen till kassan (mindre än 1 minut) erbjöd full betalning med den grundlagsskyddade svenska statsvalutan SEK (som endast finns i kontant form) och försökte göra mig skuldfri med de “riksbankspengar” som enligt högsta förvaltningsdomstolen har en särställning som betalningsmedel. Vad var mitt brott!?

Jag har av den svenska statsapparaten inte bara förvägrats betala kontant. Jag har även förvägrats tillgång till ett just rättssystem, det vill säga ett sådant rättssystem som utmärker en rättsstat, och rättsstatsprincipen.

Två personer som försökte initiera överklagan av utmätningen förvägrades tillgång till rättssystemet av tjänstemän hos kronofogden. Tack vare att den tredje mötte en tjänsteman som skötte sitt jobb i enlighet med värdegrunden för de statsanställda (se del 4) kunde utmätningen få den rättsliga prövning vars dom återges i del 3.

Som kontrast till de stängda dörrarna till förvaltningsrättslig prövning uppvisar domen i det förenklade tvistemålet i Blekinge Tingsrätt prov på raka motsatsen. Helt oavsett att domen gick mig till mötes imponeras jag av domarens synnerligen välformulerade beskrivning.

3. DOM - UTMÄTNINGEN UNDANRÖJDES 191217

DOM

BLEKINGE TINGSRÄTT 2019-12-17 Mål nr FT 2011-19

PARTER

Kärande
Region Blekinge, Tandvårdsförvaltningens Kansli
Landstinget Blekinge, Karlskrona
Ombud: Erik Hedborg, Visma Financial Solutions AB , Helsingborg

Svarande
RONNY Stark, Ronneby

DOMSLUT

Kronofogdemyndighetens utslag den 18 juni 2019 nr 21-61796-19 undanröjs.*

Ronny Stark ska till Region Blekinge betala 895 kr.

*Tingsrättens rättelse från 2020-03-03

YRKANDEN M.M.

Region Blekinge ansökte om betalningsföreläggande mot Ronny Stark med yrkande att utfå 955 kr samt ersättning för ränta och kostnader. Kronofogdemyndigheten meddelade den 18 juni 2019 utslag i enlighet med ansökan. Ronny Stark har därefter ansökt om återvinning och inhibition.

Blekinge tingsrätt har den 2 september 2019 lämnat Ronny Starks ansökan om inhibition utan bifall med motiveringen att utslaget till fullo verkställts och att det därmed saknas skäl för att pröva ansökan om inhibition.

Region Blekinge har vid tingsrätten yrkat att Ronny Stark ska förpliktas att betala 895 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 13 december 2018 tills betalning sker samt ersättning för inkassoavgift med 180 kr och för rättegångskostnader.

Region Blekinge har som grund för sin talan anfört i huvudsak följande. Fordran avser kostnader för Ronny Starks tandvårdsbesök hos Region Blekinge den 8 november 2018. Ronny Stark tillställdes den 13 november 2018 en faktura med nr 81092418 som förföll till betalning den 17 december 2018. Fakturabeloppet uppgick till 895 kr. Betalning uteblev och den 7 februari 2019 tillsändes Ronny Stark ett inkassokrav utformat i enlighet med 5 § inkassolagen. Ronny Stark betalade inte fordran och den 26 februari 2019 ingavs ansökan om betalningsföreläggande. Region Blekinges åtgärder har varit skäligen påkallade för att tillvarata Region Blekinges rätt.

Ronny Stark har medgett att betala 895 kr men motsatt sig att Region Blekinges yrkanden i övrigt bifalls.

Ronny Stark har som grund för sitt bestridande anfört i huvudsak följande. Han försökte betala kontant dagen för tandvårdsbesöket. I lokalen fanns vidare ett skriftligt anslag som hänvisade kontantbetalare till centralkassorna i Karlskrona eller Karlshamn. Att vägra ta emot kontanter och att hänvisa kontantbetalare på ovan nämnt sätt saknar lagstöd, se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande 2015 ref 49 och JO-beslut dnr 4956-2014. Efter besöket försökte han vid flera tillfällen få kontakt med Region Blekinge för att reda ut saken men hänvisades bara vidare utan resultat. Han fick långt senare veta att en lokal nämnd fattat beslut om att begränsa möjligheten till kontant betalning till vissa betalningsställen. Eftersom beslutet saknar lagstöd begärde han laglighetsprövning hos förvaltningsrätten samt bad Region Blekinge att avvakta med vidare åtgärder tills målet avgjorts. Region Blekinge fortsatte ändock indrivnings- processen, vilket orsakat kostnader i onödan. Hans ansökan om laglighetsprövning avvisades sedermera som för sent inkommen vilket fastställdes av kammarrätten. Han har dock rätt att med befriande verkan betala kontant enligt grundlagen. Eftersom han haft vilja och förmåga att betala, men förvägrats att betala kontant, är han inte i dröjsmål med betalning. Region Blekinge har därmed inte rätt till ränta samt ersättning för inkassoavgift och rättegångskostnader.

Region Blekinge har vid muntlig förberedelse frånfallit yrkandena avseende ränta, inkassoavgift och rättegångskostnader samt begärt dom på medgivet belopp.

DOMSKÄL

På grund av Ronny Starks medgivande ska käromålet – såsom det slutligen bestämts – bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (TR-02) Den som vill överklaga ska göra det till Hovrätten över Skåne och Blekinge. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten senast den 7 januari 2020.

Maria Knoblock

4. VÄRDEGRUNDEN FÖR DE STATSANSTÄLLDA

Jag anser att nämnderna som myndigheter har att följa och upprätthålla de riktlinjer som återges i den värdegrund som anges i utredningen Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda. Jag vill rekommendera den som läsning i sin helhet. Dock väljer jag att här framhäva några utvalda citat (med mina fetmarkeringar):

Förord

“Skriften utgör ett stöd för de statsanställda i arbetet med att utveckla en god förvaltningskultur, präglad av demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet, effektivitet och tillgänglighet.”

Inledning

“Regeringen har i de senaste årens budgetpropositioner framhållit att det är angeläget att de statsanställda har kunskap om och förståelse för förvaltningens grundläggande värden och rollen som statstjänsteman.”

Grundläggande rättsliga principer

“Vidare innebär den överordnade principen om att all offentlig makt i Sverige utgår från folket, att varje statsanställd i sitt arbete ska ha som utgångspunkt att det är folket som är hans eller hennes uppdragsgivare och att offentlig maktutövning alltid måste ha stöd av lag. “

5. RÄTTSTAT OCH RÄTTSTATSPRINCIPEN

Från svenska Wikipedias beskrivning av en rättstat står att läsa följande:

5.1 Rättsstaten

“Rättsstaten kan även beskrivas som den enskildes rättsskydd mot staten själv eller övergrepp från staten.”

5.2 Rättsstatsprincipen

Sveriges regering har beskrivit hur den ser på definitionen av rättsstatsprincipen:

“Rättsstatsprincipen innebär att ingen får stå ovanför eller utanför lagen [1], att staten och statsorganen är skyldiga att följa gällande rätt [2] och att det finns garantier mot missbruk av statsmakten [3]. Förutom formell legalitet som innebär att lagar följs [4] krävs dessutom att lagar stiftas och tillämpas utan diskriminering [5] och med respekt för individens värdighet och mänskliga rättigheter [6]. Det krävs likhet inför lagen och ett oberoende och fungerande rättsväsende [7] som alla har tillgång till, rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid [8] i en rättvis rättegång inför en oberoende och opartisk domstol, samt förbud mot godtyckligt frihetsberövande. Ett fungerande rättsväsende kräver okorrumperade poliser och åklagare, oberoende advokater, en obunden och opartisk domarkår, samt att domstolarnas beslut efterlevs [9] .” (Skr. 2007/08:109 s. 16).

Jag har i texten ovan fetmarkerat de för mig särskilt relevanta delarna och numrerat dem ‘[n]’ för för eventuella kommentarer och hänvisningar senare.